Han heter Rex, han är född den 5 Maj 2004 och kom till mig i början av 2007. Det sägs att han liknar en "renodlad retriever" vilket matte aldrig kommer förstå för hon tycker inte han är lik någon retriever någonstans och dessutom har han ingen retriever i sig heller. Däremot är han en Dobermann, Rhodesian Ridgeback, Hovawart korsning men det är väl den gula färgen som lurar de flesta.

Till en början var han bara en hund jag och S skulle vara hundvakt åt, efter ett långt virr varr var han en hund S trodde vi skulle omplacera medans jag redan hade bestämt att han skulle bli vår eftersom jag föll knall-fall-pladask för honom redan första gången jag såg honom.

Samma dag eller dagen efter vi hämtat honom var vi på besök hos min mor som efter ett tag sa att hon kunde ta honom och då brakade helvetet lös eftersom jag bröt ihop.

Efter att ha skrikit och gråtit en sväng sprang jag ut genom ytterdörren och Rex tyckte då att han skulle trassla sig ur strypet, trycka upp ytterdörren och kasta sig efter mig ut i gatan. Då bestämde vi att han hittat hem.

När vi bodde på Teleborg så var Rex en obstinat unghung som älskade att jucka på andra hundar, var osäker och gjorde utfall i koppel och var i allmänhet en alldeles odräglig, underbar hund! När vi sedan flyttade från Teleborg och jag flyttade hem till min mor så minns jag ärligt talat inte hur han var på promenaderna eftersom vi hade fullt upp hemma då vi hade två hanhundar under samma tak som verkligen avskydde varann.

När jag sedan flyttade till min förra lägenhet hade vi kommit så pass långt att han åtminstone inte gjorde utfall mot varje hund vi mötte vilket ändrades drastiskt efter det att vi blev attackerade av en hund, September 2009 och det kan ni läsa om HÄR! Efter den attacken blev både Rex och jag fruktansvärt osäkra, vilket är problem vi jobbar med än idag men har kommit långt på vägen.

Ungefär två veckor efter attacken vaknade vi en morgon och jag glömmer aldrig synen som mötte oss då. Där stod Rex, inget fel i stort sett förutom att han hade en knöl stor som en tennisboll på sidan... Knölen visade sig vara minst 3 cystor som förmodligen hade förgrenats och dem dränerades hos vet och återkom aldrig efter det.

Efter det har det varit lugnt fram till ungefär November 2010 när vi på allvar började märka att det var något på tok med vårat hjärta. Efter många vevor fram och tillbaka, tonsillit operation, massa mediciner så visade det sig efter en biopsi att han har kronisk magkatarr.

Ni kan själva läsa om uppdateringarna om Rex i kategorin som heter Rex.