Igår hade vi finbesök av Em, D & Tiiu en sväng. Jag & Em bänkade oss med hundarna i vår gigantiska säng, drack kaffe och pratade hundar medans karlarna roade sig med annat.

Listan på raser som i framtiden kan komma att bli hund nummer två skiljer sig något oerhört idag från t.ex ett år sedan. Idag har jag raser med på listan som jag aldrig trodde och raser jag drömt om i hela mitt liv har försvunnit från listan.

Spännande värre och ännu mer spännande lär det bli när vi ger oss ut på äventyr och kennel besök i framtiden.

Efter Em & comp åkt hem så fick vi besök av sambons mormor & en vän till henne.

Rex är ju som ni vet en salig blandning med raser, däri ingår raser som av naturen ska vara reserverade och vaktiga - det visade han igår.

Vännen som sambons mormor hade med sig hälsade inte på Rex efter att dem klätt av sig ytterkläderna och mormor hälsat på Rex utan stod med händerna i fickorna och tittade inte ens på honom.

Och Rex reaktion var att tycka att den här mannen, han är ju skit obehaglig, kommer in i mitt nya hem & hälsar inte på mig. Så det resulterade i att vi hade en hund som gick runt och var ganska sur.

Han försökte med att morra så mannen skulle försvinna, skälla ut honom, ge honom sura blickar under tiden som matte och husse försökte förklara att mannen minsann inte alls var en farlig man utan en snäll trevlig man som inte vill oss något illa. Pyttsan, sa Rex.

Rex utförde här ett beteende som är helt naturligt för honom - han vaktar det som är honom kärt mot någon han tycker är obehaglig - att vi människor sen tycker det är oacceptabelt och är något som borde dämpas det får vi stå för.

Och nu i efterhand känner jag att jag faktiskt är glad över att jag inte reagerade i närheten av på samma vis som jag hade reagerat i ett tidigare stadie av mitt hundägande.

Tidigare hade jag sugit tag i honom och bannat honom och sedan platsat honom någonstans där han inte fick vara med. Nu lät jag honom vara med och fika och medans sambon pratade med dem om allt och inget så jobbade jag med Rex.

Kontaktövning, sitta, sitta fint, ligga ner, spela död och allt därimellan vilket ledde till ett lyckat resultat med en Rex som lunkade bort till karln buffade på honom och sen ställde sig med rumpen emot för att bli klappad.

Jag försöker inte på något vis skylla Rex beteende på den super trevliga vännen sambons mormor hade med sig, så jag hoppas inte det är så ni läser inlägget.

Jag försöker bara utifrån den kunskapen jag har med mig analysera vad som hände igår och slutsatsen för mig är att det beteemdet Rex utförde som sagt för honom är fullt naturligt, även om vi människor inte uppskattar det och vill att det ska dämpas.

Och för att dumma mig lite och förmänskliga det hela, om en vän tar med sig någon du inte känner och denne personen går rätt in hos dig, hälsar inte och låtsas som att du inte finns, skulle inte du reagera då?

Du skulle väl förmodligen inte morra åt personen, skälla ut den eller försöka leka arga leken men du hade kanske tyckt att personen ifråga är lite obehaglig?

Hur reagerar ni och vad gör ni om en liknande situation uppstår hos er?